I två timmar har jag suttit med blandade känslor och kollat på kvällen långfilm. En drypande, fängslande kärlekshistoria om en ganska så misslyckad britt. Hon är inte bara +30 och singel, hon är också helt nerkärad i sin chef och är dessutom ganska så rulltig. Hennes namn är Bridget Jones. Du har säkert själv sätt filmen. Det var inte min första gång häller, men det var första gången jag uppmärksammade det underförstådda size zero idealet i filmen. Min åsikt är att en kvinna som väger runt 60kg är ganska normal, här har vi hennes strävan att gå ner tio kilo, träffa en man och gifta sig rakt framför oss. När jag dessutom kommer ihåg skvallertidningarnas kommentarer åt Renée Zellweger viktuppgång inför filinspelningen och jag har även uppmärksammat hennes nedgång till en storlek mindre än size zero. Känner jag mig ännu mer förödmjukad och otillräcklig. Men på samma gång förbannad. Detta borde inte vara ett ideal att följa!