Ja det blev en lång tid utan bloggen, i alla fall denna blogg. Men det är ju för att jag har blivit på tjocken och hade svårt att komma på att skriva om något annat. Första tiden vill man ju liksom inte berätta för någon eftersom vad som helst kan hända. Men nu har jag gått igenom mer än halva tiden och börjar känna mig ganska säker på att jag faktiskt kommer att bli mamma inom en snar framtid. Medans jag har hållit mig borta från denna blogg så har jag gjort mig hemmastadd på en annan site, http://minbebis.com/blogg/idazata/. Här kan du gå in och läsa om allt fram tills idag. Jag kommer nu att blogga på båda ett tag och se vart jag trivs bäst..

Nu är snart min ledighet slut och vi har en dag kvar i fjällen innan vi skall börja packa ihop och bege oss ner mot mer civiliserade trakter. Men veckan har ju inte varit optimal kan jag ju säga. Det började förra torsdagen efter lunchen på jobbet då jag känna mig dålig. Svag i kroppen och illamående. Jag åkte hem och la mig i sägen med hopp om att det skulle gå över tills vi skulle åka till Ljusdal. Men så blev det inte, i stället blev det bara värre och värre. Så på måndag kväll åkte jag in på Ljusdals akutmottagning. Då hade jag haft konstant hosta i flera dagar och var helt slut i kroppen. Eftersom jag bara har en lunga och platta luftvägar blir min hosta väldigt intensiv och jag kan verkligen hosta till jag kiknar. Men läkaren ville inte hjälpa mig, ett riktigt svin var han och menade på att jag hade tillräckligt mycket syre i kroppen och jag var fel diagnosticerad med astma.. osv (han hängde upp sig på fel saker). Även om det skulle vara så, så behövde jag ju hostdempande och slämlösande men trotts att jag är helt tät i bröstet så sa han sig inte höra de och stod fast vid att han inte kunde hjälpa mig. Skitförbannad åkte jag hem och fortsatte proppa i mig mina receptfria skit tabletter. Sen i onsdags då vi hade kommit upp till Tänndalen så var jag än mer sjuk och än mer slut i kroppen. Jag sov inget på nätterna för jag satt uppe och hostade och jag orkade inget på dagarna för att febern rusade upp och ner, trotts Alvedon. Så då åkte vi in till sjukstugan i Funesdalen och läkaren där var som en ängel sänd från ovan. Han hörde på en gång hur tät jag var och såg hur dåligt jag mådde. Han avfärdade mig inte alls utan skrev ut både hostmedicin, penicillin och cortison. Tro mig jag har fortfarande hostan kvar, men jag sover på nätterna, febern försvann, jag kan vara med upp på fjället och jag till och med orkar köra skotrarna (inte för att någon/något skulle kunna stoppa mig). Så lagom till torsdagen och halva semestern hade betats av så var jag pigg igen, men tur var väl de för då kom Lisa och Niklas upp också och det hade inte varit någon höjdare att ligga död som jag gjorde tidigare i veckan när dem är här. Vädret har vi också haft tur med och nu skiner solen in genom fönstrena medans jag sitter här och skriver och väntar på att alla sömtutor skall vakna. Så trotts att veckan började som det gjorde så har det varit en grymt skön semester :)

Just nu sitter jag och Tea i soffan och tittar på Scooby-Doo. Vi har varit ute och lekt i lekparkerna som finns här i Rosers. Men man blir trött av att vara ute och Tea tyckte att det var JÄTTE långt hem. Innan vi gick ut i det strålande vädret så badade Tea i vårt jätte badkar, där spenderade hon säkert 40 min minst och lekte med Pippi, Tommy, Annika och Lillagubben. Sen tog vi lilla gul och åkte en sväng till Maxi för att handla lunch, jag hade ju totalt glömt bort det där med lunchen och tur va väl de för nu fick Tea bestämma alldeles själv. Det blev inte så förvånande pannkakor, Teas favorit. Efter Scooby-Doo så ska vi börja med middagen, sen kommer Pontus hem och så får vi se om lilltjejen sover över eller om hon kommer att bli pappa-sjuk.. Här kommer några av alla bilderna som vi tog idag. 

Nu kan man klassas som Rosersbergare igen. Efter att ha bott här i en månad så känner vi båda att vi trivs väldigt bra och vi är här för att stanna. Rosersberg är ett litet mysigt samhälle som ligger 33,9 km (enligt eniro.se) norr om Stockholm, har ett invånarantal på 1 641 (2005) och brottsstatistik som är näst intill obefintlig. Hur kan man inte trivas här?! -Ja det är ett litet samhälle, utan bankomat och ja det tar en halvtimme in till Stockholm C. Men det är nära till Arlanda, rätt sida om stan, bra bostadspriser, lugnt område, trevliga invånare och bäst av allt klanen Olsson mfl finns här. Våran helg som vi planerade skulle äga rum i soffan framför tven försvann fort ut genom dörren redan på lördagsmorgonen då svärmor Karin och Peter kom med ett fång tulpaner i högsta hugg. Det blev husesyn och en snabb promenad vid Rosersbers slott eftersom kölden bet i alla våra lemmar. På kvällen var vi bjudna till Kungsvägen på mat och trevligt sällskap, vi var ett sällskap på 16! personer stora som små, gammal som ung. Detta utökades också under kvällen och innan "ungdomarna" gick på efterfest så var vi 19. Kvällen blev dock väldigt lång och Pontus vaknade i soffan med kläderna på. Det tycker jag summerar en lyckad och trevlig lördagskväll. Tven fick vänta tills på söndag så vi kröp upp i Lisa och Niklas jätte soffa och kollade på film. Ja vi såg Solsidan också :)

Vilket underbart väder vi har fått, vilket vi självklart förtjänar efter gårdagens snökaos. Själv startade jag dagen med en skön sovmorgon, sov till och med längre än vad Pontus gjorde. Det är så mysigt att vakna till kramar och pussar. I kväll kommer Lisa och Niklas hit och käkar mat, vi ska bjuda på Baconkyckling i cidersås. Det är första gången vi gör det så jag hoppas att det blir gott. Det låter i alla fall gott tycker jag.

Nu har jag äntligen kommit igång med träningen. Idag solg jag salg i saken och åkte och köpte kort. Sen tog jag ett Bodypump pass som var as bra! Nu är jag helt död i kroppen och mina lemmar vill inte följa mina rörelser, jag hackar mig fram och orkar knappt klä på mig. Men det är väl så det ska kännas efter att man har slitit. Nästa BP pass är i morgon 6.30, jag SKA gå på de :)

Idag kom mina kusiner på besök och hela huset levde upp för en timme eller så. Det känns ganska så stort i lägenheten när det bara är Pontus och jag, men med två busfrön här så insåg vi båda att vi inte bli långvariga när våran egen familj börjar växa :) Det var dock jätte mysigt att de kom på besök, men lite leksaker hade inte skadat så de får vi inhandla. Nu har Pontus åkt till Uppsala och jag ligger i soffan. Det är en jobbhelg för mig så jag ska bara ta det lugnt och gå och lägga mig tidigt.

ÄNTLIGEN efter en lång eftermiddags väntan så har soffan kommit! Först att se den blev så klart fam.Olsson/Södregren. Nu blir det en hel del insittande innan den har kommit in i familjen, men älskad är den redan.

Förra veckan gjorde jag och Pontus fläskfilé med klyftpotatis och det blev jätte gått! Så jag tänkte dela mig mig av receptet.